fredag 20 augusti 2010

Testflygning - Hype Cessna 182 Skylane

Idag var jag på Gärdet i Stockholm för att testa den senaste modellen som vi fått in, nämligen Hype Cessna 182 Skylane. Nu kan man ju fråga sig varför vi tar in en modell från Hype? Jo, Hype är Kyosho Tysklands märke (som vårt Mirage) för tillbehör, options och också modeller som de säljer som inte är Kyosho. Vi har inlett ett samarbete med Kyosho Tyskland och börjar med fyra olika flygplan för att se hur de tas emot av den svenska marknaden.

De övriga flygplanen är (beskrivs kort):


Cessna 400 Corvallis RTF 2,4GHz
Denna maskin levereras med nästan allt man behöver för att kunna börja flyga. Du behöver komplettera med AA-batterier till radion. Corvallisen är ett lågvingat plan med snälla egenskaper som riktar sig till den som redan kan flyga och som är intresserad av en skalamodell.

Cessna 182 ”Schwimmer”, PiP
Detta är något för den som alltid velat ha ett sjöflygplan men inte hunnit ta steget. Cessnan kommer med riktiga flottörer och vattenroder för bra kontroll på vattnet. Med i kartongen finns även landställ för torra land. I övrigt nästan identisk med den idag testade maskinen – bortsett från att du själv kompletterar med radio, mottagare, ack och laddare här.


Fox, elseglare, RTF 2,4GHz
Sedan Kyoshos Stratus slutade säljas har vi inte kunna erbjuda en riktig elseglare. Nu finns möjligheten att få en fin maskin med skev-, höjd- och sidoroder. Den har även en fällbar propeller som minska risken för skador vid hårda landningar.


Hype Cessna 182 Skylane RTF 2,4GHz – artnr: 02.0222025
Bygget Innehållet i kartongen är tämligen komplett. Radion som kommer med är en riktigt bekväm radio med hög kvalitetskänsla, särskilt för att vara en RTF-radio. Den har 5 kanaler där den femte regleras med en trelägesbrytare för klaffarnas lägen: ingen klaff, halv och full klaff. Acken som kommer med är en 3S 11,1V 1300mAh LiPo med 10-15C urladdning. Inget monster alltså, men det är ju å andra sidan inte planet heller. Jag tyckte att kraften räckte gott och väl, i alla fall som första-ack.
Propeller och spinner följer också med, ett litet minus kanske för att man inte får en extra propeller eftersom dessa av någon konstig orsak brukar ryka vid en hård landning.
Själva bygget, om man nu kan kalla det för bygge eftersom det snarare bara rör sig om sammanfogning, tog inte mer än knappt trekvart. Det behövs inget lim eller avancerade verktyg. Det som behövs är:
- en stjärnskruvmejsel, modell smal
- en skiftnyckel/hylsnyckel
- en vanlig, smal skruvmejsel

När jag hade manualen var den fortfarande till större delen på tyska, men vi håller på att översätta den till svenska just nu. Alla modeller som säljs har givetvis svensk manual, som på alla Kyosho ReadySet modeller.

Alla moment är tydligt beskrivna med både bild och text. Det första som görs är att skruva fast huvudstället. Var noga med att din mejsel passar bra så att inte skruvskallen nöts fel. I övrigt är det inga konstigheter. När man satt fast stället finns en passbit som sätts fast med dubbelhäftande tejp som redan sitter på biten – snyggt. Noshjulet är fjädrande vilket är en fin extra skala-feature.

Efter stället kommer att montera propeller och spinner. Inga konstigheter här heller, tänk bara på att ha en smal mejsel så du inte förstör spinnern.

Nästa moment är att sätta fast stabilisator och fena. Man trär först in fenan i stabben. Innan dessa låses fast, monteras även stötstängerna (i kroppen). Var noga med att stötstängerna går in i låsanordningen som sitter på servooket. Glöm heller inte kabeln till positionsljuset som ska in i slangen – det går inte att ta fel. Hela paketet med fena och stabbe låses sedan med en liten plastbit som kläms fast underifrån. Detta för att det ska gå att demontera i efterhand. Om man inte vill kunna demontera är det bara att limma fast rubbet så vet man att det håller.


Till sist ska huvudvingen fästas. Det görs genom två tjocka sprintliknade plastbitar trycks in i två hål i vingen och sedan vrids 90 grader för att fästas. Efter det sätter man tillbaka de två små plastlock som täcker hålen och sprintarna. Det är fyra kablar som ska ner i kroppen: skevroderservo, klaffservo, landningsljus och lanternor. Jag satte en strumpa över och fäste med två buntband för att få det snyggt och enkelt, men där gör man ju som man vill. Glöm inte vingstöttorna (som är i alu).



Flygning
Jag skulle ha flugit igår eftersom det verkade bli regn idag, men det visade sig bli en kanondag idag med 26 grader och sol. Nackdelen var att det blåste rätt mycket på Gärdet, framför allt var det byigt vilket innebar att planet flög som en vante ibland.
Generellt kan jag säga att jag gillar den här Cessnan riktigt mycket. Den är snygg att se på, lätt att bygga och flyger riktigt fint. Jag har inte flugit så många plan med klaffar tidigare och det tog ett tag att köra in sig för att få en bra landning.

Taxning, start
Att taxa med Cessnan går hur bra som helst. Tyngdpunkten ligger rätt så den varken står på näsan eller vill tippa bakåt. Styrutslaget på backen är tillräckligt vilket gör att den svarar bra hela vägen tills den lättar. Startsträckan blir ca 3-6 meter om du drar på full gas med full klaff (dvs helt nere). När planet fått upp fart går det nästan vertikalt uppåt, inte med nosen före som en motorstark Edge, utan som om man lyfter i ett snöre strax bakom vindrutan. Det gör att du rätt snabbt är på säker höjd. Sedan bör man rätt omgående dra in klaffarna för att få fin planflykt.

Runtflygning
Eftersom vinden drog i rätt bra idag hade jag rätt bra medvind åt ena hållet och rätt bra motvind åt andra. Det innebar att jag lätt kunde köra på kvartsgas i medvind och trekvartsgas i motvinden. Om man vill så går den rätt fort, men det blir liksom inte så kul. En Cessna 182 ska glida runt och det gör den här modellen riktigt bra. Roderytorna är väl tilltagna och den svarar bra på samtliga roder. Det enda som fick stryka på foten i medvinden var sidorodret som ville ha lite mer luftflöde för att få ut sin fulla rätt.

Finalen, landning
Jag började landa med full klaff. Det är viktigt att vara med på höjdroder och gas när klaffen går ner eftersom planet saktar ner rätt kraftigt och sticker uppåt. Med full klaff och den motvind jag hade idag (ca 5-6 m/s, mer i byarna) hade jag en rullsträcka på bara några meter efter touchdown. Den dalade sakta ner utan att visa några som helst klipptendenser eller läskiga infall som plötsliga dyk eller liknande.

Efter det testade jag utan klaffar och då blev landningarna betydligt mer skalalika och framför allt blev sträckan längre, ca 25-35 meter. Med full klaff kunde jag gira rätt kraftigt med skevrodren och ändå ha låg fart utan att den tappade lyft, vilket inte är helt vanligt.

Slutsats
Om jag hade varit ute efter mitt andra eller tredje plan hade jag lätt pröjsat 2.390 kr för den här modellen. Den flyger fint och stabilt och är riktigt fin att se på. Fartresurserna är helt klart tillräckliga och jag har motor så det räcker om jag måste gasa mig ur en knivig situation. Det enda minus jag kommit fram till efter mina flygningar är väl att det inte kommer med något 230V nätaggregat till laddaren utan en ciggplugg för laddning i bilen. Å andra sidan kommer nog många att ladda i bilen på sidan av fältet så det kanske i slutändan inte är ett så stort minus. För den som ändå vill ha en laddare som kan anslutas till eluttaget så finns ju Team Orion IQ240 som är ett alldeles ypperligt alternativ.

Simon Patel har tagit de fina utomhusbilderna och även filmat. Filmen kommer inom kort ligga på vår YouTube-kanal.